C.F. Dahl växte upp i Blekinge, med rötter i Hällevik och Sölvesborg, där bilden tidigt blev ett sätt att tänka snarare än ett sätt att beskriva. Intresset för det abstrakta tog form redan i unga år och fick tidigt stöd i skolan, men det var först genom vidare studier som uttrycket började hitta sin riktning. Utbildningen vid Österlens konstskola i Simrishamn följdes av studier i fotografi i Lund, vilket kom att påverka hans bildspråk i grunden.
Efter utbildningen arbetade han som fotoassistent inom mode och reklam i Malmö och etablerade sig därefter som frilansfotograf. Den perioden gav honom ett tekniskt och visuellt seende som senare skulle bli viktigt när måleriet åter tog plats i hans arbete.
Ett bildspråk byggt av överlagringar
När Carl i slutet av 1990-talet återvände till måleriet skedde det inte som en återgång, utan som en förskjutning. Fotografiets sätt att se världen följde med in i färgen. I hans verk uppstår bilder där inget medium dominerar helt. Fotografiska fragment kan skymtas, men löses upp i rörelse, färg och lager.
Han arbetar tematiskt och låter motiven växa fram i flera steg. Det fotografiska bidrar med spår av något igenkännbart, medan måleriet tillåts bryta upp, sudda ut och förändra. Resultatet blir bilder som befinner sig i ett pågående tillstånd, där former varken är helt fasta eller helt upplösta.
Minne som material
Återkommande i C.F. Dahls konst är minnen, drömmar och tillstånd som är svåra att sätta ord på. I stället för att bygga upp tydliga narrativ arbetar han med brottstycken, minnesbilder och intryck som saknar fasta konturer. Det är sådant som glider undan vid försök att fånga det exakt och just den rörelsen får ta plats i hans bildvärld.
Det som inte låter sig fångas helt får finnas kvar som en del av bilden. I mötet mellan abstrakta ytor och antydda former uppstår verk där betraktaren känner igen något, utan att det någonsin blir helt tydligt eller avgränsat.
